Söndag

Idag var jag ensam med Hector.

Mellan 17.30 och 18.30.

Ida skulle ut och gå med Maria. Hon tog bilen ned till Gimmersta och Hector stortjöt i 15 minuter tills jag plockade fram en ostämd gitarr och spelade ”One” så det lät som ”Kostervalsen”. Sedan hämtade han sin traktor och körde bort till sophuset. Det såg ut så här:

Efter att ha parkerat i korsningen gick vi bort till den lilla lekplatsen och lattjade ett tag. Det var där jag tog bilderna i förra posten. Medan jag nöjd tittade på bilderna försvann Hector.

Ja, försvann.

Nu bor vi i ett område som byggts som om det inte finns något annat än barn i världen. Närmsta motorväg är flera mil bort och för att komma in på området måste man sakta farten till strax under noll för att inte slå sönder bilen mot pansarvagnshindret till fartgupp som markerar ”här slutar allmän väg”. Men ändå.

Jag gick, först med lugna steg, leende. Ropade lite glatt. Hector?! Sedan snabbare. Och snabbare. Kikade över häckar, runt knutar. In bland parkerade bilar. Ingenstans. Hade ett gäng troll kommit ut ut skogen och hämtat honom? Ett UFO strålat upp honom?

Förmodligen hade det gått 30 sekunder, men det kändes som 4 timmar, sedan vek jag runt ett hörn och hittade honom.

Två äldre tjejer hade tagit hand om honom. Satt honom på en 4-hjuling. Och körde runt honom på uppfarten. Det var inte konstigt att han inte svarade.