Far och son

Varje morgon vaknar han motvilligt. Sätter sig på sängen men vägrar öppna ögonen, faller tillbaks igen och kramar kudden. Somnar om. Inte förrän det är absolut nödvändigt, alla tidsmarginaler utsuddade, tar han sig upp för att halvklädd transportera sig till soffan och morgon-TV.

Finns inte frukosten han är van vid blir han grinig. Ibland nästan rasande. Och den ska ätas framför TV. Inte som en civiliserad människa vid köksbordet hos de andra.

På dagarna leker han för det mesta. Det bråkas och skrattas. Pinkas revir och löses problem med kompisarna. Ibland en tupplur efter lunch, men för det mesta full fart. Så till den milda grad att när det är dags att gå hem är han utpumpad, lättretligt och det bästa är att trycka i honom en lagom dos socker och låta honom leka av sig i sandlådan.

På kvällarna äts det kopiösa mängder mat. Sedan film innan han motvilligt kraschar i säng.

Alltid ett glas vatten vid sängkanten. Alltid ett gäng böcker strödda över nattduksbordet.

Och så alla dessa saker han har för sig.

En sorts manisk besatthet. Insnöad på något, ett intresse som intensivt betas av tills han plötsligt en dag tröttnar och måste vidare. Och konstiga idéer. Som att en liten platspool givetvis måste vara en teleporter för delfiner. Trycker man ned delfinen där kommer den att dyka upp i Vättern, eller kanske i ett badkar i Istanbul, lite beroende på hur man ställer in rattarna.

Precis det här skulle Hector antagligen kunna skriva om mig.

Men nu skriver jag det om honom.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: