Archive for februari, 2012

Lastbil trasig

29 februari 2012

Det var inte meningen.

Men i helgen tittade vi på film. En riktig feelgood-rulle, en sån som Amelia och någon okänd sajt, typ starmovie.com ger höga betyg. En dag, tror jag den hette. Klichéartade karaktärer och löjligt förutsägbart. Vi såg nästan klart den. Sen stängde vi av, åt middag, försökte natta Hector, men misslyckades, varpå han fick komma upp och se färdigt filmen med oss.

Vi satte honom mellan oss i soffan, tänkte att nu blir det en kvart till av rosaskimrande kärlekshistoria och rullade i gång filmen. Huvudpersonen cyklade ned för gatan, svängde in i en gränd, fortsatte längs den, ut på andra sidan… och blev ihjälkörd av en lastbil.

Ida och jag tittade på varandra, paralyserade. Hector tittade på TVn. Kameran filmade kvinnan ovanifrån, där hon låg förvriden och blodig på gatan. Tiden stod stilla. BVC, BRIS, Soc och ett antal av de där ofta äldre kvinnorna som tittar efter en och skakar på huvudet om man missat att sätta på Hector vantarna passerade revy. Filmen fortsatte. Mysiga färger, fin musik.

Hector tittade på oss.

– Cyckel…

– Ja, Hector, det var en cykel.

– Lastbil…

– Och en lastbil ja.

– Trasig…

– Ja, det blev trasigt. Men det gjorde inget. Hon fick åka till sjukhuset, till doktorn, du vet som nallen i boken. Och så lagade de henne. Och så blev allt bra och de levde lyckligt i alla sina dagar.

– Lastbil. Trasig.

Jag är övertygad om att det kommer många sådana här tillfällen, när man känner sig som en idiot som förälder. Och det är skönt att se att andra föräldrar skrattar när man berättar det. Ändå är det jobbigt när han 2 dagar senare, vid frukosten, tittar upp och säger ”Lastbil, cykel, trasig”. Kanske är han mest ledsen för att lastbilen kan ha gått sönder? Kanske är det lika hemskt som att människan gick sönder för någon som ropar ”Hej lastbilen!” varje gång han ser en sådan köra förbi?

Annonser

Ica Maxi

28 februari 2012

Nu är det vår!

24 februari 2012

23 februari 2012

23 februari 2012

– ”Hector! Hector! Vet du vad?! Du vet Victoria och Daniel, kronprinsessan och hennes snubbe? De har fått barn! En liten flicka. En liten prinsessa!!”.

– ”Intresseklubben antecknar”.

Tack morbror Peter för färgpennorna!

22 februari 2012

Far & son

18 februari 2012

Mamma har varit bortrest. På Rivieran.

Och jobbat.

Jobbat med att bo på lyxhotell, äta skaldjur, dricka bubbel och bara sitta och titta på Medelhavet som kluckar stilla vid hennes fötter.

Jobbigt.

Pappa och Hector har varit hemma i Februarisverige. Glott på snön, som ena dan stormar vågrätt i ljuset från gatlyktorna, och nästa smälts till havregrynsgröt av förvintersolen. Vi har ätit pytt i panna med ägg och rödbetor, så mycket rödbetor att vi var tvungna att tvätta oss i en halvtimme minst i stora handfatet. Och efter att pappa har sorterat kilovis med kvitton för diverse redovisningar har vi gått och lagt oss i den stora, tomma sängen och fnissat åt att man kan ha glasögon på foten och pyjamasen på huvudet. Och sen har Hector somnat och pappa fält upp datorn och tittat på Tron Legacy. Och när filmen är nästan slut och det stora rymdskeppet långsamt glider mot portalen, sätter sig Hector upp i sömnen, pekar på skärmen och mumlar ”Dinosaurietåg” för att sedan falla som en fura tillbaks i kuddhavet.

Det är ganska mysigt att vara ensamma. Men bara när man vet att mamma snart kommer hem.

 

Gymnastik

13 februari 2012

Lördagar börjar nuförtiden med gymnastik.

Klockan 9.15 samlas ett gäng gangstrar i Fårdala skolas gymnastikhall. Två förvirrade tonringar håller i passet. Efter att förgäves försökt få ett femtontal 1-2 åringar att samla färger och springa mellan ”hav”, ”land” och ”fartyg” på kommando gav de upp och plockade fram all utrustning och lät monstren leka sjöslag istället. Det var uppskattat.

När timmen var slut var Hector så utmattad och genomlekt att han nästan gick i sömnen därifrån. Sånt gör en del för helgharmonin.

Black Hawk Down

10 februari 2012

Februari

07 februari 2012

I morse när jag och Hector kom till dagis kom hans kompis Leah och mötte.

Hon tog honom i handen, gav honom en kram, sade ”Hej Hector!” och gick in med honom till de andra. Jag följde efter.

Inne i rummet satt redan några barn runt ett bord. Leah hämtade en stol från andra sidan rummet och ställde alldeles intill sin egen. Sen pekade hon på stolen och sade ”Där Hector!”.

Men Hector är lite morgonblyg. Han vill gärna sitta i fröken Ingrids knä och vakna till. Så medan han gnuggade sig sömnigt i ögat gick han liksom sidledes bort till Ingrid och sträckte ut handen utan att titta på henne. Hon tog honom i handen och seden var det som varken jag, Leah eller rummet fanns längre. Jag sade ”Hej då Hector”, fick inte ens en blick tillbaks, och gick därifrån.

Det är så här det är. Hela tiden.

Små ögonblick, mänskliga beteenden, sociala mönster, som utkristalliseras mer och mer. Individer tar form. Vi interagerar. Nu för någon timme sedan satt vi allihop och tittade på bilder från när jag och Ida var små. På en bild är jag 2 år, lika gammal som Hector. Jag står i en märklig pose vid någon sorts podium. Och jag har långt svallande hår, jag tror alla hade det på den tiden, barn som vuxna, kvinnor som män. Hector pekar på bilden och säger ”Stina”. Jag och Ida viker oss av skratt, och han tittar på oss och skrattar med.

Mormor, farmor, farmor, farfar, Ingrid och Mike. Kom hit och hälsa på. Det som händer nu går inte att skildra vare sig med bilder eller film. Eller ens några ord från någon som jobbar med att skriva.

 

 

 

Varför det dröjer med syskon

06 februari 2012

Livet

02 februari 2012

Det här är min son.

Det är inte alltid så enkelt att begripa.