Archive for november, 2011

Thailand

30 november 2011

Dag 1. ”Har du sett vad alla tittar och ler mot Hector. Jösses, ALLA verkligen älskar honom!”

Dag 2. ”Titta vad gulligt, hon kom bara fram och kittlade Hector på magen!”

Dag 3. ”Nej, Hector!! Inte slå! Man får ABSOLUT inte slåss. Klappa fint.”

Dag 4. ”Ja, visst får du fota honom. Jaha, vill du också vara med på bilden? Ja, visst…”

Dag 5. ”Ja, han vill säkert leka. Men han är lite trött nu… men om ett tag!”

Dag 6. ”Eh… hon gick fram och kittlade honom på magen… när han sov! Fan, nu är han ju vaken ju….”

Dag 7. ”Måste alla glo så förbannat? Har de aldrig sett ett barn förut?”

Dag 8. ”Kom igen! Han vill inte leka! Han vill äta i fred. Brukar folk komma fram och dra i dig när du sitter och käkar?”

Dag 9. ”Slog du honom Hector? Bra! Sikta mot hakan nästa gång!”

Annonser

Söndag i NY

28 november 2011

Söndag och sista dagen i NY bjöd på fantastisk frukost, lite sista-minuten shopping, en kraftigt nedprutad väska och en promenad genom Chinatown där Hector pekade på en äldre herre från Kina och hojtade ”Hong-Kong”!

Själv bjuder jag på lite snyggbilder på vår son. Håll till godo!

Ja, den här kanske inte var så fin. Ser lite ut som om någon gått loss med photoshop på Hectors läpp. MEN kolla huvudet som sticker upp ur luckan på andra sidan gatan. Bara i New York!

Lördag i NY

22 november 2011

Jag får be om ursäkt, detta är ju en blogg om vår son Hector och inte om mig.

Men jag kan inte låta bli när jag nu fick en sådan fantastisk morgongåva av min fina fru….

Japp, helikoptertur runt Manhattan. Sjukt kul. Tack Ida!

Grattis djupt älskade rackarunge!

20 november 2011

Och tack alla som uppvaktade honom i dagarna 2!

Fredag i NY

19 november 2011

Förmiddagen ägnades åt en fantastisk busstur runt New York med egen guide.

Briefen till guiden var ”kreativitet” och guiden var så taggad att ha till och med skällde ut folk som var ofokuserade under turen, trots att det faktiskt var vi som betalade. Vi började i Brooklyn, där de haft problemet med behov av en motorväg men för lite plats, varför man byggt världens första motorväg med körbanor, inte bredvid varandra, utan ovanför varandra (kreativt). Vidare pratade vi om hur kreativa byggherrar som Donald Trump köpt upp rättigheterna att bygga på höjden i billiga områden bara för att kunna bygga gigantiska towers (med fantastisk utsikt utan risk att skymmas av andra byggen) och sedan hyrt ut dessa dyrt. Och varför Empire State Building designades som det gjordes. Och så vidare och så vidare.

Vid lunch släpptes vi av mitt på 5th Avenue, käkade lunch och gick sedan vidare till Moma och en underbar utställning om hur digitalt och fysiskt kan integreras på smarta, korkade, fantastiska och idiotiska sätt. Inspirerande och skrattretande på samma gång. Fantastiskt.

På kvällen åt vi på Buddakan. Skitgott. Hector sov genom hela middagen. Skitskönt.

Torsdag i NY

19 november 2011

Jösses, nu har vi hunnit komma hem ifrån Thailand och det är över 3 veckor sedan vi var i New York. Minnena börjar blekna.

Men jag minns att torsdagen var dagen då resten av mitt jobb skulle anlända och jag skulle flyga helikopter över Manhattan – eller runt Manhattan eftersom man inte får flyga över Manhattan eftersom så många fler än bara man själv sannolikt skulle förolyckas ifall man skulle få för sig att ramla ned. Jag minns också att det blåste och var dimmigt så jag blev egentligen ganska glad då vi kom fram till Manhattan Heliport och det visade sig att turen var inställd och jag skulle få flyga på lördagen i stället.

Så vi tog färjan till Staten Island och tillbaks.

Sen vandrade vi upp genom Financial District och Wall Street, fullt av poliser och avspärrningar och kom åter till Zucotti Park. Den här gången var det ännu mer människor, ännu mer reportrar och ännu mer poliser. Och mitt i allt, Tom Morello från Rage Against the Machine, som spontanuppträdde.

Om du klickar på bilden kommer du till en film med uppträdandet. Och där jag tror man ser min kalufs 4:43 in i filmen. Bara en sån sak…

På morgonen hade vi bytt hotell och när vi nu kom tillbaks, efter en lunch på The Odeon, började alltså resten av mitt jobb ramla in. Jag, Brit och Björn stack iväg på möte med en lokal PR-byrå någonstans på Madison Avenue. Och på kvällen åt vi middag allihop på god vietnamesisk restaurang.

Onsdag i NY

03 november 2011

Vi vaknade av att det var filminspelning.

Eller egentligen vaknade vi av vi fortfarande var jetlaggade. Men genom glasväggen till duschen såg vi att det var full fart på garagetaket nedanför, med tre kameror, två bilar och en jäkla massa folk.

Plotten? En röd bil står och väntar. En blå bil kommer upp från gatuplan, kör fram till den röda bilen, en kort dialog och så byts en mapp med information mot något annat, sannolikt pengar. Sedan kör den blå bilen iväg igen. The end.

Vi zoomade in på killen som spelade förare av den röda bilen. Det är han med svart skinnjacka och stor överkropp. Någon som känner igen? (Kostymnissen med ryggen mot oss körde den blå bilen.)

Efter att tittat ett tag på inspelningen packa vi ihop oss och gav oss ut i vad som skulle bli The Day from Hell. Men det visste vi ju inte ännu.

Första felet var att sikta in oss på ett frukostställe borta på Elisabeth Street, 15 minuters promenad från hotellet. Vi borde veta bättre. Vi båda måste ha mat i princip direkt efter vi vaknar. Alla tre ska jag säga. Dröjer det mer än 30 minuter måste man kalla in the bomb squad för att lösa situationen. När vi kom fram till frukoststället hade de inte öppnat ännu, det var 15 minuter kvar tills klockan blev 8 och vilket de på något konstigt sätt ändå tyckte var tidigt för frukost. Vi vågade inte ta risken utan gick vidare. Genom Little Italy. Och precis på gränsen till SoHo hittade vi en restaurang. Ägaren var en äldre italienare. Servitören en yngre.

Någonstans missförstod vi varandra. Vi fick mat vi inte vill ha och när vi klagade på det suckade servitören och gjorde miner. Ida blev irriterad och gick och skällde på honom. Han gjorde mer miner. Jag skällde på ägaren. Ägaren bad om ursäkt och skyllde på att servitören precis blivit bostadslös. Hade vi varit gangsters skulle vi skjutit på varandra. Nu fick vi nöja oss med att strunta i dricksen. Det är nästan lika allvarligt i USA.

Sen gick vi ut. I regnet. Och tog taxi till Upper West och Naturhistoriska museet. Vi kom dit 30 min innan de öppnade. I regnet.

När de väl öppnade uppstod kalabalik. Alla skulle in samtidigt. Stora biffar till vakter fick mota bort massorna. Tänk om det fanns samma intresse för kultur i Sverige!  Om du nu tittar på bilden nedan så är det svårt att tro att det ska vara svårt att komma in, hela väggen är ju en enda stor dörr. Men nej. Därinne i valvet är det tre minimala svängdörrar, så små att en barnvagn (eller rullstol för den delen) inte går in. Genialt! Barn och handikappade har ju inget behov av ny kunskap. Inte i USA.

Nåja, så småningom kom vi in, betalade de dyra biljetterna och angrep de gigantiska lokalerna med otyglad nyfikenhet.

Bara för att konstatera att detta museum måste stått still sen man uppfann konserveringen.

Här fanns djur från all världens hörn. Uppstoppade. Otroligt!? Säkert för 100 år sedan.

Men år 2011 känns det som ett museum bör leverera lite mer än bara uppstoppade djur, oljemålningar över evolutionen och stenar i montrar. Eller är det måhända ett museum om ett museum, som visar hur ett museum såg ut för 100 år sedan? Det skulle förklara personalen som på ett närmast förhistoriskt sätt påpekade att det minsann var förbjudet att bära sitt barn på axlarna för att… ja, för att det är ”the rules”. Det skulle också förklara varför man inte satt in ljuddämpande material i de stora stensalarna så att man slapp få tinnitus när 200 stökiga skolklasser invaderade museet. Eller varför kaféerna inte öppnade förrän lunchtid.

Med det sagt, Hector var fascinerad.

Till slut fick vi nog och fullkomligt sprang ut. Max 30 min efter att vi kommit in.

Ute regnade det.

Så vi smög över gatan, förbi The Dakota building och platsen där John Lennon bodde och blev skjuten, ut i Central Park och  genom Strawberry Fields. Där, på en bänk vid dammen satte vi oss åt glass. Och långsamt infann sig lugnet igen.

Mätta på glass blev vi hungriga på lunch och besvikna på regnet fick det bli taxi igen, upp till Third Avenue och Bloomingdales. Där åt vi fantastiska hamburgare och tittade på dyra barnkläder och sen gick vi helt enkelt ut på gatan och åkte hem.

På kvällen gick vi åter igen till Habana och åt kubanskt. Lite av Hectors favoritgrej.

Och kanske var det här dagen vände, efter några Mojitos och majskolvar. Eller så var det redan vid hamburgarna. Men så här på kvällningen kändes allt så mycket bättre.

Och som kronan på verket kom Jay-Z och Beyoncé förbi hotellet på kvällen.