Archive for oktober, 2011

Tisdag i NY

31 oktober 2011

Som sagt, tisdag.

Fortfarande jetlaggade utnyttjade vi situationen, gick upp tidigt, åt frukost på McDonald’s och tog taxi ned till Ground Zero för att vara redo för Century 21 när portarna öppnade 07.45. Century 21 är ett lågprisvaruhus för märkeskläder om jag fattat det hela rätt. Det vill säga det låter bättre än det är. Jättestort och jättefullt med saker man nästan vill ha, men inte riktigt. Alltså köpte vi mest saker till personen som ännu inte kan uttrycka precis vad han vill ha. Och han var jättenöjd.

Därefter drack vi kaffe på Starbuck’s, glodde på finansmänniskor, gick över till Liberty Park och pratade med Occupy Wall Street-gänget. Detta var det första av 4 besök. Ja, jag blev lite besatt. Det är ganska speciellt att stå på ett ställe med hundratals människor, hundratals poliser, hundratals journalister för att sedan gå hem och se bilder därifrån på alla världens tevekanaler.

Uppiggade av lite gräsrotsengagemang påbörjade vi vad som skulle komma att bli vår längsta vandring under hela New York-vistelsen. Vi gick över West Street och ned till Hudson och norrut längs gång- och cykelbanan. Det är väl antagligen här man skulle spendera tid om man bodde på Manhattan. Alla pirer med olika saker, från drivingranger till baseballplaner till lekplatser till hangarfartyg. Fast frågan är väl ändå vad man skulle göra. Vi insåg under den här resan att vi inte vill bo i New York, inte på Manhattan i alla fall. Inte nu. Tror vi.

Så småningom kom vi upp till Meatpacking, New Yorks efterapning av det Stockholmska Slakthusområdet. Här blev vi återigen barnfamiljsupprörda när vi inte kunde få lunch på Pastis trots att klockan var nästan 12. Istället blev det brunch. Gott. Franskt. Snyggt. Med en liten, liten ihålig känsla av att vi faktiskt bara sitter där bland lagerlokalerna som blivit trendiga studios, butiker och restauranger och leker Paris. Men mätta blev vi.

Stärkta av vita bönor och bacon vandrade vi vidare norrut, på The Highline. Och det här är coolt. En gammal upphöjd järnväg som ringlar sig fram ovanför marken, mitt bland gator och hus. Nedlagd så klart och nu istället en park med promenadstråk.

(Om det inte ser ut som om han älskar NY så beror det på att det är 30 grader varmt.)

Efter en promenad som skulle fått Moses vandring genom öknen att kännas som en söndagspromenad runt huset kom vi så fram till Times Square. Och Toys R Us. Ett paradis för Hector med Pariserhjul och Tyrannosaurus Rex (som han kallade krokodilen), giraffer, brandbilar och…

Efter att ha inhandlat juklappar packade vi åter in oss i taxi och åkte tillbaks till hotellet.

På kvällen åt vi middag på Anitique Garage i Soho.

God natt.

Annonser

Våffeldagen

26 oktober 2011

Myrona anfaller

24 oktober 2011

Mest förvånad över hur jag gör det där ljudet. Riktigt otäckt.

Måndag i NY

19 oktober 2011

Andra natten sov vi bättre, men ändå ut tidigt för att leta frukost.

Blev Clinton Street Baking Company några kvarter bort. Här var först gången som vi märkte hur knöligt det tycks vara med barn i New York. Först var det en omöjlighet att få ta in barnvagnen. Sen blev Hector rastlös och fick springa runt lite, vilket ju inte gick för sig. ”We can’t have unsupervised children running around.” Nähä. Lite grann fortsatte det på samma vis, även om vissa ställen var helt fantastiska. Men på museerna blev vi hela tiden tillsagda om att vi inte fick bära Hector på axlarna. Antagligen har det med juridiken att göra, skulle jag gå in i en dinosauriekäft så Hector blir skadad kan jag antingen stämma museet tillbaks till stenåldern (vilket ju kanske inte vore helt fel för ett naturhistorisk museum). Irriterande. Och tröttsamt. En del av överlevnadsstrategin med barn är ju att kunna släppa taget lite då och då. Hur som helst var det gott. Och trevligt med Björn, Hassan och Ketty som sällskap.

Efter frukost tog vi taxi till Central Park och New York Zoo.

I jämförelse med Kolmården var kanske inte NY Zoo så där vansinnigt mycket att hänga i julgranen. Men känslan av att kolla djur just där är ju lite mäktig. Och att se likheten mellan Woody Allen och geten ovanför och veta att de kanske bara är några hundra meter ifrån varandra är hissnande. Hissnande var också dialogen kring djuret nedan.

Amerikansk kvinna 1: Is that a kangaroo?

Joakim: No, it’s not. I don’t know what it is, but it’s not a kangaroo.

Amerikansk kvinna 2: Of course not! It’s a koala bear.

Amerikansk man: No, it’s not. It’s a deer. A strange looking deer.

Efter rundturen på zoo var vi trötta och fick poliseskort ned för 5th Avenue.

Det var tur, för där pågick någon form av karneval. Oändlig. Vad de firade fick vi inte riktigt klart för oss, men den samlade underrättelsen gjorde klart att det kan ha handlat om Italienarnas seger över Indianerna. När nu just det slaget ägde rum? Vi passade på att besöka Abercrombie och Fao Schwarz, utan att köpa något. Hector gillade dock pianogolvet.

Sen åt vi lunch, en fantastisk bentolåda på någon tvärgata till femte, och sen åkte vi söderut, ned mot hotellet. Här är trappan mitt emot entrén till vårt hotell. Ida, Hector och Ketty… visst ser de som tagna ur Gangs of New York?

Efter lite vila gick vi ned till restaurangen på hörnet där vi mötte upp Idas syssling Hampus som jobbar som superdupermodell i New York. Och sen var dagen i princip slut. Kanske gick vi till Wholefoods och köpte ostar. Jag minns inte riktigt.

Söndag i NY

17 oktober 2011

Vi vaknade 8 på morgon. Svensk tid. Det vill säga klockan 2 på natten, lokal tid.

China Town brann och inte ens 20-talet brandbilar tycktes räcka. Man hade tydligen givit upp att släcka med skum och vatten också utan satsade på att blåsa ut elden med dieselhornen. Långt om länge fick de kontroll på elden, eller så hade allt av värde brunnit upp, för då tystnade brandbilarna och med bara ambulansernas och polisernas mer modesta tutor i kulissen gick det faktiskt att somna om.

Vi letade upp ett litet hål i väggen några gator bort och åt frukost. En ganska händelselös frukost, förutom att en polishelikopter spärrade av gatan i dryga kvarten, kanske på jakt efter pyromanen från China Town. Lokalbefolkningen hävdade att de aldrig sett något liknande tidigare, men då måste de titta oamerikanskt lite på TV.

Mätta och belåtna hoppade vi in i en taxi och åkte upp till Meatpacking District och deras söndagsmarknad.

Ingen höjdare. Men Ida köpte en fin klänning. Och vi var ganska nära att köpa en liten kanon till Hector.

I stället gick vi vidare norrut, till området runt Times Square.

Hector gillar Times Square. Inte så mycket för ljusskyltarna, mediebolagen, rekryteringskontoret eller den halvnakne cowboyen… utan för att jordens största Toys R Us ligger här. Inne i butiken mötte vi Pernilla Wahlgren. Hector försökta skämta till det om att hon ju borde vara på Piccadilly Circus istället, men det gick inte hem och vi skyndade vidare och åt Pizza slices i Midtown i stället.

Sen var vi helt slut av allt gående och hoppade in en taxi och åkte tillbaks till hotellet. På vägen noterade vi att någon höll på med graffiti i himlen. De är inte kloka amerikanerna.

På kvällen promenerade vi bort till en fantastisk kubansk restaurang som Ida hittat, Cafe Habana. Billigt. Gott. Trångt. Mysigt. Och Hector älskade majskolvarna.

Sen gick vi hem, kollade utsikten, tittade på Gangs of New York, och somnade.

Solnedgång

17 oktober 2011

Innan vi somnade, den där första kvällen i New York, satt vi bara stilla ett tag, på balkongen, 19 våningar över asfalten och lyssnade och tittade och andades och försökte förgäves hitta ett slut på broarna, tunnlarna, sirenerna, människorna. Men det gick inte.

Bortom Williamsburg Bridge ligger Manhattan Bridge och sen kommer Brooklyn Bridge och där nere vid vattnet heliporten och färjorna till Brooklyn och Staten Island och där under vattnet går Brooklyn Battery Tunnel och långt i fjärran Verrazano Bridge och hela tiden ett ändlöst pärlband av bilar. Flygplanen som ett v på himlen, en ström som går till vänster om oss, mot JFK, och en till höger mot Newark. Alltid minst 3 helikoptrar inom synhåll. Oftast fler.

Och så lyckan varje gång en stegbil honkar sig fram nere i China Town för att släcka någon skyskrapa som fattat eld.

– Babil! Babil!

 

Hemma från New York

17 oktober 2011

Vi landade 06.41 i morse. Bilder kommer…

Lördag i NY

11 oktober 2011

Som redan framgått flög vi alltså till USA. Det var det utan tvekan snabbaste sättet att ta sig dit.

Ändå blev det rekord i lång flygning för Hector, nästan 8 timmar. Men det var, kors i taket, inga problem. När han inte ringde long distance calls kollade han på film (Gangs of New York och Inception) på Ipad eller tog en lur på kabingolvet. Till och med blöjbyten på de minimala toaletterna gick utan problem. Vi satt bredvid en annan familj som hade en 8-månaders bäbis. Hector envisades med att kalla den just bäbisen.

Immigration var inga problem. Hector slapp att lämna fingeravtryck och jag tyckte immigration officern nickade igenkännande åt honom. Kanske är det Tom Clancy-fantasier, eller så måste vi låsa Hectors dörr på natten så han inte inte springer runt barfota och räddar världen och blir förkyld.

Bagaget kom när det kom och vagnen var bara lite förstörd. Sen tog vi en taxi in till hotellet, Hotel on Rivington, ligger på… just det, Rivington Street i Lower East. Då var klockan åtta på kvällen i Sverige, men bara runt två här i NY. Nu gällde det att få minimänniskan att hålla ut. Så vi åkte upp till rummet på 19 våningen, bytte om lite snabbt, kollade utsikten…

…åkte ned igen och gick ut och åt. Jättegott. Sen kollade vi lite skor, lite folk, lite bilar, lastbilar och bussar och sen åkte vi upp igen och bara satt och tittade ut. Vi har ett hörnrum, österut ser man Williamsburg bridge och ut över Brooklyn, söderut har vi China Town och Finance och på Ground Zero jobbar de dygnet runt med att få Fredom Tower att växa sig högre än högst och sticka hål på molnen och peta Allah i rumpan och säga, titta, vi vann till slut.

Sen tror jag att vi somnade.

Någonstans över Atlanten

10 oktober 2011

Miner om kvällen

06 oktober 2011

Jag undrar så om han förstår att det är sig själv han pratar med, eller om han tror att det är en annan, exakt likadan bebis. Vad tror du?

Far och son och farfar har något gemensamt…

03 oktober 2011

Vi tycker väldigt mycket om oss själva.