Archive for september, 2011

Affärsidé

28 september 2011

Varför finns det inte en tjänst där man sätter en liten kamera i pannan på sitt barn och så livestreamar man hela dagen?

Jag skulle betala för att få se det här.

Annonser

Motorprinsen

26 september 2011

Billig i drift

26 september 2011

Varför ska man käka hummer när det finns äpple?

Och det aktuella kilopriset på hummer hittar du här.

Med anledning av bokmässan

22 september 2011

Hector (ej att förväxla med Hannibal Lecter) äter upp en av sina favoritförfattare, Leif GW Persson.

Goodfella

21 september 2011

MS-Hector

20 september 2011

När man startar en PC har jag för mig att det brukar börja med något sådant här:

Och sedan rabblar det på med en massa obegripliga datarader om hur maskinen testkör rutiner, initierar sekvenser, aktiverar funktioner och armerar missilerna. Sen försvinner plötsligt det där och en hemtrevlig Windowsmiljö med någon gullig bakgrundsbild dyker upp och allt känns normalt. Man kan börja arbeta.

Samma sak händer när Hector vaknar.

Först sover han som en stock.

Så puffar man på honom (trycker på startknappen). Först händer inget. Man trycker igen. Det morrar till lite men han vill inte gå igång. Man trycker igen, hårdare, på fler ställen. Då plötsligt sätter han sig upp. Stirrar på en. Tom i blicken. Och börjar rabbla. Först med långa pauser emellan, sen betydligt snabbare.

– Bil. Bilar.

– Assbil (lastbil).

– Baff!!!! (buss)

– Muam. Muuuuu. Mu.

– Vovve. Voff voff.

– Mjauuuuuuuuuu. Kiss!!

– Bajs.

– Kokodia (krokodil).

– Pappa, mamma, mamma, pappa.

– Faffa. Moffa. Faffa.

– Carl.

– Mat!

Där ungefär går Windows igång. Blicken får plötsligt liv och han verkar uppkopplad mot omvärlden.

Och han inser att han är hungrig.

Viva Rosenhill

18 september 2011

Idag gjorde vi slag i saken och tömde vårt och grannens äppelträd på äpplen och åkte till Ekerö och Musteri Rosenhill.

En fantastisk idé, helt i linje med surdegsbakning och korvstoppning. Tydligen sändes ett reportage från musteriet på TV i somras och vi stockholmare blir som tokiga – klart det ska mustas! Vi var där 40 minuter innan de öppnade, och redan då var det säkert 15 bilar i kö. Fullastade med äpplen och ekoälskande förortsbor.

Väntan blev lång. Men som tur var var hela Rosenhill som ett hippiedrömmens Harrod’s, fullt av saker att göra, titta på, köpa eller byta till sig. Bland annat fanns en skogsdunge full av kulörta hängmattor och löst springande kaniner. Hector fann inte ord för sin glädje.

Nästan lika skoj var det att fika i en vedbod.

Och att solen föll ned.

Under tiden avancerade bilkön långsamt, bil för bil. Jag ägnade en del tid åt att försöka lura Ida att vi hade slut på mjöl och nog behövde köpa deras egenmalda rågmjöl för att mata den allt mer kräsna surdegsgrunden, men det var lönlöst. 10 kilos säcken från Saltå Kvarn står där den står hemma och därmed var det slutsnackat. Nästan framme vid musteriet noterade vi Rosenhills egen lilla butik, idén påminner lite om en annan fantastisk idé, dock var det svårt att hitta något i butiken att ta, det mesta kändes som skräp.

Summa summarum, ett fantastiskt utflyktsmål som liksom inte går att beskriva i ord. Fräschade man till det lite skulle det bli ännu bättre. När vi väl kom fram till musteriet tog de våra hinkar med äpplen, hällde ned dem i ett badkar, spolade rent, öste ned dem i en stor kvarn som sprutade skal och annat slagg åt ena hållet och den färska saften åt ett annat. Sedan rann den ned i 12 enlitersdunkar till det facila priset av 168 kronor. Hållbarhet: 2 dagar i kylen, men som tur var går det frysa.

Det var allt för ikväll. Nu är jag sugen på ett glas apelsinjos.

 

 

 

 

Musikaliskt geni

17 september 2011

Hector har redan lärt sig vissla. Kolla själv.

Bordsskicket kom med på köpet.

Morgonpromenad

17 september 2011

Det näst skönaste med att bo på landet är att Ida kan gå omkring i Zipperall.

Det skönaste är att jag också gör det.

Dagis

16 september 2011

Idag var vi båda två och hämtade Hector på dagis.

När vi kom satt han på kanten till sandlådan och lekte med ett lejon.

Lejonet hade tyvärr ätit upp dagisfröken och några av de andra barnen.

Men lejonet rör inte Hector för Hector är kompis med Trollet.

Trollet bor i Snusbullraeken som ligger på andra sidan vägen. Hector brukar ge några av sina majskrokar till Trollet. Och lite snus så såklart som han snor av grannen om nätterna. Då håller sig Trollet snällt och rart och skyddar Hector mot lejonet och andra fiender.

När han fick syn på oss slängde han lejonet i sandlådan och sprang fram och kramade oss, först Ida, sedan mig. Sedan Ida igen.

Sen kröp han upp i vagnen och knäppte med fingrarna.

– Home James, home.

Och vi körde honom hem såklart. Han är ju kompis med Trollet.

Jo, jo, men han har ett rikt inre liv.

15 september 2011

Affärsmodellen genomskådad

14 september 2011

På Strandtorget i Tyresö Strand finns det inte bara en utan två presentbutiker.

Jag har aldrig förstått hur de går runt. Förrän nu.

Ställer man bara tillräckligt dyra och tillräckligt ömtåliga saker på lagom höjd kommer omsättningen snart igång.

Smart.

Note to self

13 september 2011

Allan & Hector

09 september 2011

Söndag

04 september 2011

Idag var jag ensam med Hector.

Mellan 17.30 och 18.30.

Ida skulle ut och gå med Maria. Hon tog bilen ned till Gimmersta och Hector stortjöt i 15 minuter tills jag plockade fram en ostämd gitarr och spelade ”One” så det lät som ”Kostervalsen”. Sedan hämtade han sin traktor och körde bort till sophuset. Det såg ut så här:

Efter att ha parkerat i korsningen gick vi bort till den lilla lekplatsen och lattjade ett tag. Det var där jag tog bilderna i förra posten. Medan jag nöjd tittade på bilderna försvann Hector.

Ja, försvann.

Nu bor vi i ett område som byggts som om det inte finns något annat än barn i världen. Närmsta motorväg är flera mil bort och för att komma in på området måste man sakta farten till strax under noll för att inte slå sönder bilen mot pansarvagnshindret till fartgupp som markerar ”här slutar allmän väg”. Men ändå.

Jag gick, först med lugna steg, leende. Ropade lite glatt. Hector?! Sedan snabbare. Och snabbare. Kikade över häckar, runt knutar. In bland parkerade bilar. Ingenstans. Hade ett gäng troll kommit ut ut skogen och hämtat honom? Ett UFO strålat upp honom?

Förmodligen hade det gått 30 sekunder, men det kändes som 4 timmar, sedan vek jag runt ett hörn och hittade honom.

Två äldre tjejer hade tagit hand om honom. Satt honom på en 4-hjuling. Och körde runt honom på uppfarten. Det var inte konstigt att han inte svarade.

Staring at the sun

04 september 2011