Vi åkte den nya linbanan.
Inte en, utan två gånger. Första dagen regnade det och dimman låg tät över Bråviken. Andra dagen sken solen.
Lite Out of Africa-känsla att susa fram över savannen som vore vi Karen Blixen, flygarbaronen och… Hector. Jag njöt. Ida led (hon är höjdrädd). Och Hector, ja, första dagen satt han mest i Idas knä och tittade… på regnet. Men andra dagen stod han upp, i fören av gondolen, med ett fast grepp om gallret och skrek ”Oj, oj!” och ”Vovve!” om alla djur han såg. Mest exalterad blev han över björnungarna.
Så exalterad att han bestämde sig för att kasta ut nappen, exakt här:
Han fick hämta den själv.
Annonser
Kommentera