Archive for juni, 2011

Frukost

30 juni 2011

Recept surdegsbrödet

Dag 1:

Rågsurdegsgrund, vatten, vetemjöl special

Skållad rågsikt och hackade pommeransskal

Dag 2:

Vetemjöl special, rågsikt, siktat dinkelmjöl fullkorn, muscovadosocker, krossad fänkål, krossad anis

Knåda 10 min i maskin eller 20 min för hand, jäs och grädda

Recept Hector

Två jäkligt snygga och härliga föräldrar

Jäs och grädda

Annonser

En dag i livet

30 juni 2011

06.10 Väckarklockan ringer.

06.20 Jag går upp. Duschar. Äter.

06.45 Jag väcker Hector.

07.15 Vi åker till dagis (om vi inte cyklar, då åker vi 07.10).

07.32 Jag har parkerat bilen och tar bussen till stan.

08.05 Inne vid T-centralen.

08.20 På jobbet.

15.15 Jag lämnar jobbet. (Om inte Ida hämtar, då drar jag mellan 16 och 17.)

15.32 Jag tar bussen från T-centralen.

16.00 Jag hämtar bilen och hämtar Hector.

16.20 Hemma.

17.30 Middag.

19.15 Borsta tänderna på Hector.

19.20 Jag lägger mig med Hector i hans rum och läser en bok.

19.30 Hector vill läsa en annan bok.

19.40 Hector vill läsa en annan bok.

19.50 Hector vill läsa den första boken.

20.00 Hector vill leka med ”vovven” på Ipaden.

20.10 Hector får inte leka mer med Ipaden. Han blir vansinnig.

20.20 Hector har tjutit klart och kravlar ur sängen.

20.30 Hector sliter ut alla kläder ur garderoben. Jag bär honom bryskt till sängen.

20.40 Hector trycker in fingret i mitt öga.

20.41 Hector trycker in fingret i min näsa.

20.42 Hector sparkar ömsom väggen, ömsom mig.

20.43 Hector skrattar.

20.44 Hector gråter.

20.45 Hector skrattar. Jag gråter.

20.50 Ida kommer in, säger ”jag går och lägger mig om en halvtimme.” Vi bestämmer att han får vara uppe. Han sitter i våra knän. Eller äter yoghurt. Eller smiter in under bordet i arbetsrummet och fortsätter bygga på sin neutronbomb som han ska spränga oss, dagis och resten av Tyresö med någon gång i höst.

21.20 Ida går och lägger sig. Med Hector. Hector läser bok. Vill leka med ”vovven” på Ipaden. Skrattar. Kravlar runt. Ligger och tittar.

22.00 Ida somnar. Inte Hector.

22.40 Hector somnar. Jag går ned i köket. Röjer lite. Njuter av lugnet. Andas havsluft på terrassen. Slår ihjäl några mygg.

23.00 Hector gnyr.

23.02 Hector gallskriker.

23.05 Jag bär ut honom från sovrummet och ned i köket. Han gallskriker. Jag försöker ge honom vatten, Alvedon, isbit, kram, frisk luft, nalle, premiepension, uppmuntran, 7 veckors semester och en tjänstebil. Inget hjälper. Jag bär upp honom. Han får ny blöja. Han skriker. Han tar nappen, kastar den, kryper ur sängen bara för att säcka ihop på golvet och fortsätta skrika. Jag tar upp honom. Sitter intill honom.

23.20 Han däckar. Somnar. På mage. Utmattad.

23.25 Jag öppnar datorn. Skriver kanske en bloggpost. Surfar runt på Wikipedia. Kollar reklam på någon reklamblogg. Borde svara på några mail. Redovisa mina kvitton. Men jag orkar inte.

23.45 Jag går och lägger mig. Är trött men uppe i varv och har svårt att somna.

23.55 Bestämmer mig för att lyssna på ljudbok.

23.56 Somnar.

01.30 Vaknar av att Hector gnyr inifrån sitt rum. Går in med vatten. Han dricker ymnigt. Petar in nappen. Han vänder sig och fortsätter sova. Jag går tillbaks.

01.45 Lyckas somna om.

02.10 Hector gnyr. Jag går in och hämtar honom. Han får sova mellan oss.

05.15 Jag vaknar. Hector har lagt sig på tvären och sparkar Ida och slår mig. I sömnen. Ida mumlar något. Jag lägger honom på rätt håll igen. Somnar om.

06.10 Väckarklockan ringer.

Alla dagar och nätter är inte så här. Men många. Mer eller mindre. Just nu är det väldigt mycket så här. Kanske för att han tog mässlingsvaccinet för 2 veckor sedan, det skulle komma en reaktion ungefär nu. Lite minimässling. Kanske för att det är så varmt. Kanske för att han har flisor i foten. Kanske för att han är allt annat än en mellanmjölksunge. Lika underbart glad, utåt och charmig som kan kan vara, lika arg och tvär kan han bli. En fröken på dagis sade ”Nu har jag tre ungar redan och vill inte ha någon mer, men fick jag en till skulle jag vilja att den blev som Hector”. Jag bad henne utveckla. ”Jo, men till exempel när han lägger sig sådär och bara skriker, han vet verkligen vad han vill. Och så är han en sån mysunge”. På BVC sade barnmorskan att vi ska vara glada. ”Det finns föräldrar som får locka och dra fram reaktioner och känslouttryck från sina barn med hovtång och sockerbit. Det behöver inte ni”.

Och vi är givetvis så oändligt glada.

Men också lite trötta.

Kanske blir man vad man äter ändå. Sötsur.

Glad midsommar!

27 juni 2011

Hector i Köpenhamn

26 juni 2011

Det har efterfrågats bilder från Hectors Köpenhamnsbesök lite tidigare i våras.

Min Canon G10:a har bråkat lite, usb-porten verkar trasig, så jag fick köpa en minneskortsdockning till datorn. Och sedan hade jag problem med konverteringen.

Men nu börjar jag få ordning på det. Så här kommer en första bild, fler är på väg.

Det här hände på Kolmården, del 2

23 juni 2011

Hector älskade Barnens Bondgård.

Så till den milda grad att vi gick dit två gånger. Andra gången var det matning av getter, får, minigrisar och höns. Hector fick en egen liten kvist att mata med. Framgångsrikt. Med skräckblandad förtjusning lät han en jämnstor getabock tugga i sig av grenen ned till hans små fingrar och lite till. ”Vovve” ropade han och klappade och drog bocken i skägget.

Överförtjust sprang Hector och hämtade en ny liten kvist. Bocken utnyttjade tillfället och flydde. Besviken fick Hector leta nytt offer och upptäckte snart en några år äldre flicka som kärleksfullt matade en annan get. Han gick dit. Och ställde sig och tittade. Ganska länge. Först på flickan, sedan på geten. Så på flickan. Och på geten.

Efter noga övervägande sträckte han fram den lilla kvisten och matade flickan.

Det är inte ofta man ser små barn förnärmade. Det här var en sådan gång.

Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.

Möte med en strumpa del 2

21 juni 2011

Ute skiner regnet.

Jag sitter i växthuset tillsammans med min gode vän ormen och dricker en kopp té.

Vi tittar på tomaterna och lyssnar på regnet.

Och så pratar vi om varför det regnar.

Du förstår, säger ormen. Jorden är rund, det vet du ju. Förr trodde man att den var platt. Och innan dess trodde man ingenting alls. Men nu vet man att den är rund. Och så snurrar den. Som en boll. Och om du sätter en myra på en boll och snurrar bollen så är myran ibland upp-och-ned och ibland ned-och-upp. Tänk dig då alla sjöar och hav. Först är de upp-och-ned, då rinner allt vatten ur. Sen är de ned-och-upp, då faller vattnet tillbaks igen. Enkelt.

Och logiskt, svarar jag. Enkelt och logiskt.

Vi dricker av vårt té. Och tittar på tomaterna. De är gröna och tunga och ingen i hela världen förstår hur de kan hänga kvar på de smala små kvistarna.

Ormen lärde jag känna i landet du alltid vetat var det finns men aldrig riktigt vetat var det ligger. Då var vi små. Båda två. Jag var ett och ett halvt och ormen bara några centimeter. Nu är jag snart två och ormen lika så, fast meter.

Jag kom dit för att jag följde med en strumpa. Jo, det är sant. En av de där strumporna som man köper i par, och bara någon vecka senare är den ena borta. Inte den. Men den som är borta. En miljoners miljarder sådana strumpor fanns det i landet du alltid vetat var det finns men aldrig riktigt vetat var det ligger. En utav dem kom och hämtade mig. För att jag skulle reda ut saker och ting. Det var så jag träffade ormen.

Ormen var där för att hon var en sådan som man går omkring och är rädd för fast den nästan aldrig är där. Precis som blixtnedslag, benbrott och döden. Du förstår, sade ormen, hela tiden när människor går omkring i höga stövlar och slår med käppar i marken, då är jag här. Ibland dyker jag givetvis upp och ibland biter jag, men för det mesta är jag här och latar mig i solen. Enkelt.

Och logiskt, svarade jag. Enkelt och logiskt.

Men det var då det. Nu sitter vi tillsammans i växthuset och tittar på tomaterna. Snart slår de om till rött och snart har jorden snurrat ett halvt varv till, så det slutar att regna.

Det hände på Kolmården I

21 juni 2011

Vi åkte den nya linbanan.

Inte en, utan två gånger. Första dagen regnade det och dimman låg tät över Bråviken. Andra dagen sken solen.

Lite Out of Africa-känsla att susa fram över savannen som vore vi Karen Blixen, flygarbaronen och… Hector. Jag njöt. Ida led (hon är höjdrädd). Och Hector, ja, första dagen satt han mest i Idas knä och tittade… på regnet. Men andra dagen stod han upp, i fören av gondolen, med ett fast grepp om gallret och skrek ”Oj, oj!” och ”Vovve!” om alla djur han såg. Mest exalterad blev han över björnungarna.

Så exalterad att han bestämde sig för att kasta ut nappen, exakt här:

Han fick hämta den själv.

Bloggtävling

18 juni 2011

Gissa var vi var i helgen!

Den som gissar rätt vinner en bloggpost med en mer utförlig redogörelse från Kolmården.

Höns

18 juni 2011

Förra helgen var vi tillbaka i Nyckelviken.

Det var där vi hade dopfest (heter det så?) för lite drygt ett år sedan. Den här gången var det picknick med mammagruppen. Vi grillade, spelade boll, lekte blitzen (där måsarna var tyska Luftwaffe och mammagruppen var olika strategiska delar av London) och hade allmänt trevligt. Eftersom Hector ända sedan amningen varit intresserad av närproducerad mat besökte vi den lilla hönsfarmen som faktiskt säljer ägg för en billig penning.

Hector älskade givetvis hönsen. Ida avskydde dem (hon har en grej med fåglar). Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. De är helt enkelt inte speciellt charmiga. Fåglar större än en brödrost är sällan det. Inte ens påfåglar eller rapphöns. De rycker, kacklar och struttar omkring på sylvassa taggar till ben. Dessutom har de, i brist på läppar, näbb. Men hur som helst, de värper ägg och ägg är gott så jag antar att man får acceptera dem trots diverse tillkortakommanden.

Driving Hector crazy (eller ”ball, ball, ball, ball, ball, ball, ball, ball!”)

16 juni 2011

 

En bil av guld

15 juni 2011

Silverbilen är trasig. Så nu kör vi guldbilen ett tag.

Den är mindre men det struntar Hector i. För den är gjord av guld. Och guld är det finaste som finns.

 

Frågor man ställer sig som förälder

12 juni 2011

Ska jag laga Hectors driver?

Lagar jag den kanske det leder till att han blir den förste människan i världen att kunna köpa en hel planet (Uranus) för pengar intjänade på golf.

Å andra sidan kanske det leder till att han slår sönder växthuset, bilen och mammas knän.

Livet på landet

12 juni 2011

Hector använder också datorn till att rita på

11 juni 2011

Lika som bär

11 juni 2011

2001:

2011:

På allmän begäran…

11 juni 2011

Internettrafiken går ned en aning när det är så här varmt ute. Tack för det känner jag. Då finns det lite sunt förnuft kvar i människorna trots allt vad IT, IP och sociala medier heter. Sitt helt enkelt inte och läs bloggar! Var ute och sola, skratta, grilla och dansa. Och nej, inte med ansiktet begravt i en smartphone.

Med det sagt, av de runt 9 000 unika besökare som ändå surfar in här dagligen har det i princip varit uppror… var är den utlovade filmen? skallas det (som i ”ropen skalla”, inte som i ”dansk skalle”).

Så lugn, lugn, här kommer den! Hectors första skolavslutning. Alla barnen sjunger, utom ett. (Om bilden skakar beror det på att jag skrattar).

REM

11 juni 2011

23.15. Oerhört varmt här på ovanvåningen. För varmt för att gå och lägga sig.

Nyss gnydde Hector i sömnen.

Jag sprang ned och fyllde vattenflaskan, smög in och han drack med stora klunkar, sovande.

Direkt mycket lugnare. Stilla andetag.

Han hinner ändå få ur sig tre ord innan han återvänder in i djupsömnen.

”Boll. Boll. Boll.”

Sommar

10 juni 2011

Jag sitter längst bak i bussen på väg hem och skriver bloggpost.

Undrar du om det är varmt?

Det är så varmt så ledvätskan i knäna kokar. Det är så varmt så porerna expanderar till femkronor och jag tittar rakt in i kroppen och ser blodkroppar, blodplättar, virus och bakterier gå omkring i bara shorts och espandrillos. Det är så varmt så tungan hänger ut genom bussfönstret och fladdrar längs asfalten som en sån där gammal åskledare med hade på bilar förr i tiden. Det är så varmt så flimmerhåren i halsen fattar eld och jag hostar svavel och rökpuffar. Det är så varmt så varmt så varmt. Men snart är jag hemma. Och då ska jag krama Ida och kittla Hector och dricka ett iskallt glas rosé innan vi tar cyklarna ned till stranden och badar. På badplatsen där Hector sprang omkring och lekte med andra, större barn, stänkte och skrattade. Och när de större barnen plötsligt kastade sig ut och tog simtag så gjorde Hector samma sak och drack upp halva sjön. Men han simmade allt några tag först det lilla geniet!

Här är Hector på gårdagens dagisavslutning. När jag hittar en bättre uppkoppling ska jag lägga upp en liten film. Där alla barnen sjunger sommarvisor. Utom Hector som spelar boll.

Bergs slussar

07 juni 2011

Du kör bil i 90 km/h på en landsväg. Du möter en bil som kör minst lika fort. Med några ynka meters mellanrum mellan er. Det räcker att en katt springer ut på vägbanan.

Du står på en perrong och tunnelbanan dundrar in. 232 ton i kanske 60 km/h. Du känner vinddraget. I New York i helgen svimmade en kvinna av hettan, föll och klövs av tåget.

Du står på en bro. Det är 26 meter ned till vattnet. Bara ett litet räcke hindrar dig från att falla. Du kan luta dig mot det. Släpper du en sten hinner du tänka massa tankar innan den träffar ytan.

Jag tycker om att stå längst bak i aktern på passagerarfärjor och titta ned i skummet. Virvlarna från propellrarna. Det är en skräckblandad fascination. Så fruktansvärt otäckt nära en säker död att det darrar i benen.

Det här är utan tvekan den jobbigaste bild jag har på Hector.

Vi är vid Bergs slussar norr om Linköping. En underbart varm försommardag.

Det är absolut ingen fara. Vattnet i bassängen står still. Han vill inte springa dit och skulle han vilja det hinner både jag och Ida stoppa honom. Skulle han falla i skulle vi enkelt få upp honom.

Ändå kan jag två dagar senare tänka på virvlandet, skummandet i de slussande bassängerna och hissna.

Det går inte att gå omkring och vara rädd. Hur mycket vi än skyddar oss kan himlen alltid falla ned över våra huvuden.

Akta dig för eld och djupa vatten sjunger Jojje Wadenius och ena sekunden vill jag vara en förnuftig förälder som låter min son springa, cykla, leka, klättra, åka på skidresor, liftluffa, ta flygcertifikat, hoppa fallskärm, klättra i berg, partaja, ta körkort, dyka från klipporna, vara ute sent på kvällarna och segla ensam över Atlanten.

I nästa vill jag bara ha honom tryggt i famnen hela livet.

Linslöss

06 juni 2011

Tänk att man kan bli så glad när man ser sig själv i sökaren.

Vad Hector är så glad över vet jag inte riktigt.

Smartphone

06 juni 2011

Min smartphone (otroligt löjligt namn på en telefon med lite dator i) har två kameror, en framåt och en bakåt.

Det är fler kameror är en helt flygplan hade år 1903.

Således kunde jag med bara med ett knapptryck mellan knapptrycken ta följande bilder av kvällens nattning av Hector.

Framåt:

Bakåt:

Det smartphonen i detta läge misslyckas med är att:

• Få ungen att somna

• Få bort de svarta ringarna under mina ögon

Minst smart av alla är dock jag själv. Några eoner av tid senare, när Hector äntligen somnat, tittar jag nöjt på bilderna jag tagit. Och tappar telefonen. I huvudet på Hector. Så han vaknar. Det hade inte hänt med en hederlig gammal kobra.

Mina älsklingar!

05 juni 2011

Hector. Ida. Vetesurdegsgrunden.

Alla får fika i Gränna!

Perpeteeum mobile

05 juni 2011

Enligt några trångsynta fysiker ska det vara omöjligt att bygga en evighetsmaskin.

Dags att klä av sig laboratorierockarna och göra ett besök i verkligheten?

Här är den, prototyp och färdigt exemplar i en och samma person.

 

Kan även rekommendera filmerna:

Rotvälta

01 juni 2011

I går när jag var ute och joggade i närområdet sprang jag förbi den här:

En rotvälta. Jag minns att när jag var liten fick man lära sig att man inte skulle leka under rotvältor för att vältan kunde helt plötsligt få för sig att välta tillbaka.

Okej. Så de avslitna rötterna skulle då plötsligt knyta ihop sig och dra upp några ton tall igen. Har man läst lite fysik inser man vilket moment det handlar om.

Det låter inte trovärdigt.

Men jag gillar tanken. Lite buskis att trädet skulle sluka små barn. Något för min kommande barnbok.

Det här är också lite buskis. Kanske är det hatten?