Att natta ett monster

Minns ni hur Stina sålde Skrållan till farbror Vesterman för 25 öre?

När jag var liten och såg det avsnittet av Saltkråkan kändes det som ett brott i klass med folkmord.

Nu undrar jag mest: är det någon som har numret till Vesterman?

Hector är inne i ”en period”. Han vägrar sova. BVC säger att det är typiskt för hans tid, 8-10 månader. Världen öppnar sig, hjärnan växer som en sufflé på gräddning och intrycken forsar in tills det svämmar över i ändlös energi och läskiga mardrömmar. Det är givetvis gulligt och fascinerande på sitt sätt. Men oerhört, oerhört jobbigt på sitt.

Från att ha somnat mer eller mindre som en klocka runt 19.30 snåret kämpar han nu som en skräckfilmsantagonist i slutscenen. Först trycker vi i honom 8 liter välling, ögonen roterar upp under ögonlocken, benen viker sig, huvudet faller i kudden… vi ser nöjt på varandra… stänger sovrumsdörren… ett vrål och där står han i spjälsängen med blixtrande ögon och sparkande fötter. Så godnattvisor, rundturer i vagnen, ensamlek, tvåsamlek, mer välling, läsa politiken i SvD, se på fotboll på TV – allt skittråkigt man kan tänka sig. Men nej, efter varje smäll reser han sig, starkare och farligare än någonsin. Jag lägger mig bredvid honom i vår dubbelsäng. Låtsas sova. Känner hur han reser sig. Och pang! Två små nävar rakt ned i ansiktet. Han skrattar. Jag svär. Ida löser av. Samma visa. Om och om och om igen. Mer välling. Byta blöja. Rapa. Skatta. Resa sig. Fäkta. Det är en himla tur att (ens egna) barn är så himla söta. Annars skulle vi ta de där gamla rabattfrimärkena vi fick av mamma, de som gäller för en massa vikt trots att de bara kostar 1.50. Och så skulle vi posta honom till ett kloster på en bergstopp i Nepal.

Fast vi skulle ju komma efter på Concorden redan nästa morgon.

Annonser

2 svar to “Att natta ett monster”

  1. Theres Says:

    Lika underhållande som alltid att läsa om Hectors upptåg. Inte lika underhållande för er så klart när han inte vill sova. Jag kan bara säga att jag känner igen mig helt, vilket faktiskt känns väldigt skönt, förlåt. 🙂 Man får helt enkelt bara göra så gott man kan och vara glad att man är två så att man kan bli avbytt och gå ut och svära lite. För det gör vi hela tiden, svär alltså, av frustation. Sen inser man ju också så klart hur fantastiskt härliga de är, de små.

    Tack för att ni delar med er i denna underbara blogg!

  2. Mormor Says:

    Hej där.
    Får mig att tänka på boken ”God natt Ålfons Åberg”,där Alfons precis som Hector ser vinsten med att begära saker i detta fall av sin snälla pappa,vid läggdags. Detta resulterar i att Alfons snälla pappa, precis som ni försöker att uppfylla olika önskningar, slutar med att Alfons pappa ligger på golvet o sover, Alfons tittar på sin pappa och säger god-natt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: