Archive for juli, 2010

Vem ska man tro på?

21 juli 2010

Idag tog vi en tur ut i Skärgården. Hector fick bada i det svenska havet för andra gången i år. Eller är det mer? Jag minns inte. Han håller på att få framtänder i överkäken nu, så han är lite svårflirtad. Däremot ställde han sig givetvis in för småtjejerna Poppi och Nora. Och när han lånade Poppis klänning och gjorde en svajig Di Leva imitation fann stämningen inga gränser.

När jag frågade om han var bekväm med att jag förevigade tillfället svängde han ledigt med huvudet och viskade ett Evert Taube-citat i mitt öra.

– Meningen med verkligheten är att den ska bli poesi. Det vet du väl pappa?

Annonser

Nytta med nöje

19 juli 2010

Idag har vi lärt Hector att diska.

I morgon ska han byta däck på bilen, deklarera och göra rent filtret ovanför spisen.

Det är bra med barn.

Pensionsförsäkring

19 juli 2010

Busted

08 juli 2010

Många, inklusive vi, har undrat hur det kommer sig att Hector är så… rund.

Varken jag eller Ida tillhör ju det smällfeta gardet.

Och sedan 2 månader har vi satt honom på en flygvärdinnediet vi hittade i Vecko Revyn.

Inget tycks hjälpa.

Men igår fick vi den här bilden skickad till oss från en av polisens övervakningskameror.

Ser lite ut som den är från Belgien. Vad gör han där kan man undra. Läser Tintin?

Poolpojke

05 juli 2010

– Pappa, vad är det här för djur?

– Eh, en… polioraff.

– Som sjukdomen?

– Ja, precis.

Familjen

04 juli 2010

Tänk att jag också var tjock när jag var liten. Och inte hade skägg. Eller hår. Och såg så där barnslig ut. Nu är jag det bara.

Min vackra fästmö!

Kusiner

04 juli 2010

Midsommar. En snabb tur fram och tillbaks till Mollösund längst ut på Orust och ett par dagars renblåsning av hjärnan mitt i flyttstöket.

Saltvatten är bra. Det är extra bra när det far upp i vinden och blästrar bort irritation, stress, blockeringar och trötthet.

Dessutom är det bra för den lille poeten i Hector att påtvingas karga landskap med utdöende näringar. Se fiskgjusar och Atlantvågor bryta mot skären och kasta upp drivved som russinsolbrända damer samlar in och gör så kallad ”skärgårdskonst” av som sedan säljs till vansinniga priser i små fiskebodar tillsammans med snäckskal, badlakan med broderade sjökoordinater och träfiskmåsar på pinne. Han kommer för eller senare att reagera mot det, flytta till London eller New York, starta punkband, göra dumheter, lugna ned sig, återvända och ta sig ett välbetalt jobb i finansbranschen.

Men bäst av allt var givetvis att träffa kusinerna.

Här kör Lucas omkring lille Hector på det ljumma trädäcket. Skönt att slippa gå. Speciellt när man inte kan gå.

Hector och Sara tittar på TV. I brist på chips använder Hector Saras fot som snacks.

Linnea, Sara och Hector vid honnörsänden av bordet. Hector har fått kex och funderar för fullt på om han ska uttala det med hårt eller mjukt k.

Här spelar Hector för Linnea på någon konstig indisk pipa. Hade han varit 17 år äldre skull jag misstänka att det var drogrelaterat.

Hector möter en knasboll

02 juli 2010

För ett tag sedan träffade vi en osedvanligt korkad kvinna på en tillställning.

Samtalet inleddes:

– Åh vilken söt liten flicka, vad heter hon?

– Hector.

– Ååå så söt. Hur gammal är hon.

– Han är sju månader.

– Åh, jaha, det är en liten pojke?

– Ja, Hector är en pojke.

– Åh, jag såg den rosa nappen och så tänkte jag att det var en liten flicka.

Jag vågade inte titta Hector i ögonen. Jag förstod hur förödmjukad han var. Eller förbannad.

Förmodligen blev kvinnan nervös, för hon började babbla på om det där med rosa på killar. Ja, hon själv hade ju tre söner och för två av dem var det (givetvis) blått som gällde, men den tredje tyckte om rosa… men gränsen hade gått häromdagen då han bönade och bad om att få… hör och häpna… ett rosa regnställ!? Men det fick han givetvis inte.

Kvinna skrattade lite högt för sig själv och sökte medhåll. Jag kände Hectors biceps pulsera i mina händer. Tinningarna som dunkade. En droppe saliv föll och träffade trätrallen på trappen vi stod på. Antagligen frätte den rakt igenom, hela vägen till jordens medelpunkt.

– Hector sover alltid i sin rosa pyjamas, sade Ida.

Det var för komplext för kvinnan att förstå och hon sade något om vädret och de hysteriska bostadspriserna i Stockholm och skyndade vidare.

Det var nog tur att hon inte såg Hector i den här munderingen: