Archive for mars, 2010

Dubai dag 4

24 mars 2010

Den här dagen får inget temanamn.

Vi gjorde nämligen… I N G E N T I N G!

Eller jo.

Vi såg solen gå upp:

Vi svalkade våra ansikten i brisen från Indiska Oceanen:

Vi tittade ned på poolområdet:

Vi hittade en ilandfluten bebis på stranden:

Vi försökte få bebisen att se ut som ZZ-Top, men det liknade mer en EPA-traktor kille från någon mellansvensk stad:

Under tiden satt Hector vid poolen och läste Harry Pinter, drack drinkar och styrde upp efterfest med några 5-åriga iranskor:

Det var ungefär det vi gjorde.

Fruktansvärt ansträngande. Tur vi hade semester samtidigt.

Annonser

Matvanor

21 mars 2010

Vi har börjat med barnmat.

Idag åt maten upp Hector.

Men vi hoppas att det vänder snart.

Påminnelse

20 mars 2010

Du ser bilden bakom den gröna texten längst upp i bloggen va? Bakom ”En liten blogg om en liten karl”?

Från o i blogg till n i liten, det är Hector. I mammas mage.

Då var han inte stor.

En annan påminnelse:

Det är otroligt kul när just du kommenterar. Dessutom är det enkelt, det är bara att klicka på ”Lämna en kommentar”.

Båtar

20 mars 2010

Kungens båt:

Emirens båt:

Respect for the aged

20 mars 2010

Badpojkar

20 mars 2010

Dubai dag 3 – Enter sandman

20 mars 2010

Klockan 10 plockades vi upp av vår chaufför, en vän och kollega till Mustafa som driver ett litet åkeri med 10 chaufförer från Indien som kör 10 vita Lexusar från Japan. (Den lilla blomman på instrumentbrädan drivs av solceller, kostar 10 kronor och blev skänkt till mig 3 gånger under resan. Dock en gåva jag kände att jag inte kunde ta emot.)

Mustafas vän tog oss ut från Dubai, förbi Dragon Mall, den största kinesiska marknaden utanför Kina, full med kopior av allt från grävskopor till DNA-stegar. Förbi de kåkstadsliknande arbetslägren där människor från Indien, Filipinerna och Nordafrika sover för att bussas fram och tillbaks till hotell, shoppingmalls, byggen och vägarbeten på dagarna. Över 90% av befolkningen är expats. Några har höga, obeskattade löner (dock med gigantiska levnadskostnader i hyror och andra avgifter) och andra bor i arbetsläger och tjänar vad vi betalade per hotellnatt på en månad. Om de har tur.

Vi åkte förbi ett av fyra exakt lika stora palats där en av emir Mohammed bin Rashid Al Maktoums fyra fruar bor. Vidare ut i öknen. Mötte 100 000-tals lastbilar som körde sten från bergen till betongfabriken. Dubai fortsätter växa, på bredden och höjden. Förbi Friday Market med mattförsäljare och blomsterbutiker.

Och så småningom fram till södra kusten, Fujairah och Indiska Oceanen

Vårt fantastiska rum låg högst upp i hotellet. En klar dag kan man tydligen se till Sydpolen. En disig, till Iran.

Total harmoni. Precis som alltid när man varvar ned kom ångesten först krypande. Men vågorna, den nedgående solen, den kalla ölen, den bubblande vattenpiporna, det upplysta poolområdet var där och fångade upp oss.

Den natten sov Hector som en kung. Nej, som en emir.

Världens envetnaste unge fyller 4 idag!

20 mars 2010

På pappa Joakims namnsdag fyller vår son 4 månader.

Det går bra att gratulera honom i kommentarsfältet nedan! (Så vi ser vilka som bryr sig.)

Själv firade han det med att börja krypa. Vända sig från rygg till mage har han kunnat ett tag. Men idag roterade han kroppen 90 grader höger och tog sig cirka 20 centimeter framåt. Ansträngningen såg ut att motsvara ett normallångt maraton för en helkroppsförlamad.

Enveten som en fotvårta är den lille karln.

Jag tror han brås på minst två av sina föräldrar.

Tecken på intelligent liv

20 mars 2010

Tidigt, tidigt i morse central european time visade Hector ett första tecken på avancerad intelligens.

Ida höll nappen ovanför honom i sängen.

Han sträckte upp först den ena handen, sedan den andra, grep om nappen, förde den långsamt mot ansiktet och dockade den tryggt i munnen.

Strax därefter gjorde han i och för sig om samma sak med den blå tygmasken, ankan och kräkshanduken. Men ändå.

Dubai dag 2 – Från mall till monster

18 mars 2010

Efter lång, skön och gigantisk hotellfrukost packade vi in oss i en taxi och åkte till Dubai Mall, världens största shopping mall med 1200 butiker.

Samt givetvis:

Hockeyrink.

Vattenfall.

Akvarium med haj och en helsikes massa fiskar. Man kunde gå genom en glastunnel i botten av akvariet. Här gav de även dykutbildningar och snorkelsafarin. Bilderna ger inte riktigt rättvisa för hur stort det var, men kolla människorna längst bort i nedre bilden… det ger lite perspektiv (klicka på bilden så får du upp fler bilder).

Världens mest underbara godisbutik.

En butik för pappor.

Och förbud mot att hålla handen och pussas.

Vi läste faktiskt i tidningen om ett engelskt par som satt i arresten för att ha pussats öppet på på en restaurang. Här har Sverige mycket att lära av Förenade Arabemiraten!

För lite panka, men utmattade, åkte vi tillbaks till hotellet och skuttade i poolen. Hector placerades på en skön divan där han låg och tänkte på Lars Vilks, Syrien och varför det behövdes hela 26 Mossad-agenter för att eliminera Mahmoud al-Mabhouh. James Bond skulle ju klarat det helt ensam.

Men eftersom semestrar är till för att stressa lät vi inte någon mossa växa på våra stenar utan gav oss snart in i en ny taxi och åkte hem till Ulrika, min kära syster. Här med deras yngsta dotter Sara.

Hector fick åka gunga.

Softa på gräset.

Och lukta på blommorna.

Dessutom hann vi promenera runt i kvarteret med äldsta dottern Liv.

En bra dag kort och gott.

Inte minst för oss vuxna. Vi satt kvar till sent på natten, grillade och drack vin under den arabiska stjärnhimlen. Tills pappa Joakim plötsligt blev livrädd för någon form av ökenodjur i hörnet av trädgården, och vi packade in oss i en taxi och åkte tillbaks till hotellet.

I morgon lovas mer Dubai. Då med starka inslag av utsikt, hav och Hector. So long!

Lost in translation

17 mars 2010

Dubai dag 1 – Rosmary’s baby

17 mars 2010

Vi tog eftermiddagsflyget till Dubai.

Om man ska följa den amerikanska söderns definition av liv var det långt ifrån Hectors första flygning här i livet, men det var i alla fall den första sedan han föddes. Således var vi nervösa. Mest inför start och landning. För vad är problemet, varför kan man sätta folk på månen, byta kranskärl på en människa och tillverka självgående gräsklippare… men inte en tryckkabin som fungerar utan att man får lite ont i öronen?

Vi körde mattricket. Med ersättning.

En hel flaska sörplade han glatt i sig medan 737:an steg som en raket mot himlen. Utan ett knyst.

Sedan lade vi honom på det lediga sätet mellan oss! Och han törnade in.

Underbart!

(Notera mobilen (i dubbel bemärkelse) som pappa byggt av iphonelurar som hängts i luftmunstycket!)

Det gick kanske en halvtimme. Jag var uppslukad av Alex Schulmans Skynda att älska. Och Ida av någon tidning. Ungefär samtidigt tittade vi på vår son och varandra och konstaterade hur söt han är. När han sover. När han plötsligt fäktar till med armarna i sömnen. Och när han kräks en kompakt stråle ersättning rakt upp i luften.

Jag kan bara påminna mig ha sett något liknande en gång förut. På Island.

Sedan följde den värsta tiden på mycket, mycket länge. Han kräktes till det kom gult. Och blev svagare och svagare. Samtidigt som en serbisk sällskapsresa blev fullare och fullare och flygvärdinnan tröttare och tröttare. Till slut matade vi honom med mjölkdroppar från fingret så att han inte skulle torka ut. Och efter kanske två timmar fick han färg, temperatur och plötsligt ett litet leende igen.

Lärdom: Han tål inte ersättning.

För något annat kan det inte ha varit.

Efter sju timmar, strax efter midnatt lokal tid, landade vi Dubai och åkte direkt till hotellet, beställde upp room service och däckade.

För att vakna till ett Dubai som långsamt kröp fram ur dimman.

Nylandade

17 mars 2010

I morse landade vi efter en vecka i Dubai.

Stay tuned för en väldig massa bilder!

Jag, butter?

09 mars 2010

Hector har fått en del påhopp om att han ”alltid är så butter”.

Det tycker vi är rätt. Vem vill ha att göra med en surgubbe?

Även om han bara är 3 månader.

Avgör själva:

Rolig, sympatisk människa som man gärna vill umgås med.

Surgubbe.

Kusindop

09 mars 2010

I helgen döptes Hectors kusin Linnéa i Täby kyrka.

Mycket trevlig tillställning i den lilla söta kyrkan. Och Linnéa sken som en sol över att få bada huvudet mitt i midvintern.

Hela evenemanget var givetvis vackert och trevligt, men min personliga favorit är alltid Lucas. Jag tror han kommer bli en stor komiker. Han har en förmåga att bara dyka upp med en fantastisk min där man minst anar det. Se bara här till exempel, nere i högra hörnet.

Hector kollar in takmålningarna. Eller samtalar med Gud.

Efter dopet kördes det karavan till Såstaholm, det gamla höstsolstillhållet för pensionerade skådisar som Greta Garbo, Charlie Chaplin och Jon Skolmen. Fantastisk utsikt, underbar mat och gruppfotografering.

Här samlas så tre generationer Karlsson. Alla lika övertygade om sin egen storhet, oavsett storlek.

Prinsen möter Kungen

08 mars 2010

Om man inte visste skulle Hector kunna vara en mycket gammal man som knäböjer inför en galaktisk kejsare.

Nu är det inte så, utan bara vår fina son som undrar varför inte tjockisen på tavlan har tuttar man kan fylla på reserverna ifrån.

Men ändå.

Sådan far, sådan son

06 mars 2010

Lika som bär

05 mars 2010

Keith Flint från Prodigy:

Hector från Järla:

Behind enemy lines

04 mars 2010

Copywriting om morgonen

04 mars 2010

Pappa skriver texter som glöder.

Hector är kritisk.

Far, jag ska inte bli som du, tänker han. Jag ska inte sälja mig till kommersialismen. Jag ska skriva dikter i sanden på chilenska stränder. Månens ljus och havets brus ska vara mina kolleger. Den nedgående solen min stämpelklocka.

Eller så tänker han: mat, mat, mat!

The Matrix Jnr

03 mars 2010

Idag anlände Hectors nya solbrillor i brevlådan.

Ett par Tom Ford med gubbsnöre så han inte ska tappa dom i havet när vi vithajsdyker.

Vad tycks?