Stunder man minns

Jag minns när jag plötsligt fattade att Björn Skifs inte var en indian, trots att han sjöng ”hugha hugha hugha tjacka” i  ”Hooked on a feeling” på mamma och pappas stereo. Jag var kanske 6 år.

Jag minns när jag plötsligt förstod att INXS skulle uttalas [in excess] och inte [incks]. Jag var tonåring och glodde på MTV utan att riktigt lyssna.

Jag minns när det plötsligt gick upp för mig att Twilfit ska läsas ”It will fit”. Det var ganska nyligen.

Utan att veta tror jag att Hector har ett sådant ögonblick i just den här bilden.

Kanske inser han att det är bisarrt att det var Joseph Goebbels som kom på att man skulle transportera den Olympiska elden från Olympia till OS. Eller att baby, bäbis och bebis är exakt samma sak, fast med olika stavning.

Annonser

3 svar to “Stunder man minns”

  1. Elias Betinakis Says:

    Ska det läsas it will fit? Jag är chockad och förvirrad.

  2. ilprofessore Says:

    Inte vet jag. Men det lät bra.

  3. Bitte Says:

    Twillfit. Jag var nog fyrtio innan polletten trillade ner. När jag i tioårsåldern lästa Bengan Linders böcker om Dante och Tvärsan fattade jag absolut inte varför de sa [sure] till varandra. Jag var nog nästan trettio när jag en dag fick en uppenbarelse och insåg att det var [schår] som avsågs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: