Archive for januari, 2010

Dagens outfit

27 januari 2010

Body -Baby by Lindex

Blöja – Libero Size 2

Annonser

Social media addict

27 januari 2010

Det är kul att se att Hector är snabb på ny teknik. Minst en timme om dagen ägnar han åt att läsa bloggar. Precis som hans far för länge sedan konstaterat är det mesta ganska tråkigt, bara en massa typer som slår knut på sig själv för att locka upp besöksstatistiken genom smarta inläggsetiketter och generös länkning till andra bloggar.

Men en blogg sticker ut lite extra i rss-flödet. Hector kan sitta i timmar och läsa den.

Och eftersom bs-bingo orden nu är transparens och delbarhet så delar Hector gärna med sig av länken:

https://hectormaybe.wordpress.com/

Varför ler han bara när jag är på jobbet?

25 januari 2010

Samtidigt, en del frågor vill man inte ha svar på.

Träningskamrater

24 januari 2010

Hector har fått ett babygym.

Ja, det heter faktiskt så fånigt.

Men jag måste ge en eloge till babytillbehörstillverkarna. Vi stod där i affären och tittade. 700 spänn för lite färgglada tyger i en ställning. Och dessutom heter det ”gym”. Ska det verkligen vara nödvändigt? Givetvis är det inte nödvändigt. Men Hector kan ligga fullständigt harmonisk och glo och skratta åt de små figurerna i timmar. Jag vet inte om han ”gymmar”. Men kul har han.

Dessutom har han skaffat sig en träningskompis i Aston.

Lika som bär

22 januari 2010

Mao Zedong

Hector

#1 på önskelistan

21 januari 2010

Många har frågat vad Hector önskar sig mest av allt i hela världen.

Svar:

(klicka på bilden så kommer du direkt till butiken)

(Tack!)

Och för er som ännu inte är bekanta med Stewie i Family Guy:

Oj oj oj…

21 januari 2010

Det ryktas att Hector träffat en tjej.

Och tydligen är han, om inte kär, så åtminstone förälskad.

Tjejen heter Charlie, känd från en tidigare postning.

Jag måste hem och prata blommor och bin med karln.

Nu!

Gummiband

20 januari 2010

Så står man där på perrongen och väntar på Saltsjöbanan, som givetvis är 20 minuter försenad eftersom det är minusgrader och tåg självklart inte fungerar då. Bredvid står några andra ekorrar. Alla är irriterade, fastän det bara handlar om 20 minuter. Hjulen väntar inne i stan. Utan oss stannar de. Dagens Industri, Computer Sweden och Svenska Dagbladet hoprullade under armen. Kollar mail, yammer och facebook på mobilen. Tack uppkoppling! Nu kan man leka kontor dygnet runt, varsomhelst. Jag känner mig som en väloljad BNP-maskin.

Då kommer det ett mms.

”Pappa, jag saknar dig”

Och en bild.

Och när tåget ”äntligen” kommer och börjar rulla in mot Stockholm, då känner jag hur gummibandet spänns… hårdare och hårdare.

En glad ung man

20 januari 2010

Titta så glad Hector är.

Han har precis insett att det är jättemånga år kvar tills han behöver sätta sig in i den svenska politiken.

(Snart ska jag berätta att han aldrig kommer behöver göra det eftersom vi kommer tillhöra Kina den dagen han har rösträtt.)

The life of Hector II

20 januari 2010

Två nappbilder till (tagna med den dolda kameran i nappen alltså):

Här är från SATS baby:

Och här har Ida själv haft nappen i munnen och fotat, från föräldragruppen.

Hector ligger mentalt utslagen framför Ida, som ni ser. Redan nu känner han sig uppenbart tveksam inför ”sitta i ring och prata”-grejen.

The life of Hector

20 januari 2010

Det kan tyckas att den här bloggen är enformig. Det är ju bara en massa bilder på en och samma lille kille.

Och i ärlighetens namn är det ju inte så att han varierar sig speciellt mycket, utom kanske för de allra närmsta.

Skulle han exempelvis vara ståuppartist eller konsult skulle vi tröttna rätt snabbt.

– Yeah, yeah, det där har du jollrat förut.

eller

– Okej, nu gjorde du knip med hela ansiktet minen, och surprise, surprise… bajade… igen.

Därför provade vi en ny grej idag. Vi satte en liten kamera i nappen på Hector. För att liksom vända på perspektivet.

Av totalt 24 bilder togs 23 rakt ned i golvet. Men en blev hyfsad. Så har kan Hectors liv te sig, från Hectors point of view.

Tudelat

19 januari 2010

Hector har börjat gråta.

Riktiga tårar.

Fantastiskt att se hur utvecklingen går framåt.

Trist att han gråter.

17 januari 2010

No Chucks today

17 januari 2010

Det gick väldigt bra. Skon landade precis bredvid den öppna toalettstolen.

Vi ska prova igen om en månad. Det är viktigt att han lär sig den amerikanska street-kulturen.

Tävling!

17 januari 2010

Jag försöker förgäves komma på en skojig rubrik till detta.

Typ: ”Mitt kött och blod och en kokbok om hälften av det”.

Eller nåt.

Men det går inte.

Hjälp!

Bästa förslag kommer att hyllas i dagarna tre.

Sportbar

17 januari 2010

Efter oändligt med tjat fick Junior sin vilja igenom.

Vi körde in honom till O’Learys på Storgatan. ”Grabbarna” skulle tydligen ses där för att kolla engelsk ligamatch, Arsenal-Holocaust. Dock visade sig Hector vara helt ointresserad av matchen.

I stället låste han blicken på… en gigantisk Carlsberg Hof.

Kommer bli bra det här.

Hector och Reuter.

En bra fredag

16 januari 2010

Fredagen var en fantastisk dag!

För det första var mormor här vilket alltid är trevligt. För det andra hade vi ett jättejättebra möte kring Stora Bokbytardagen 2010. För det tredje fick vi en första middag på lokal… utan Junior. På inrådan av unge herr Betinakis gick vi till Bistro Pastis i Gamla Stan. Lite kallt i lokalen. Men annars härligt på alla sätt. Vi åt choucroute och oxkind och ostar och tryffel. Och så drack vi goda viner såklart.

Kanske var det därför vi blev nostalgiska. För halvvägs in i kvällen började vi prata om vilken fantastisk son vi har. Och strax satt vi med mobilerna och visade varandra bilder på honom. Ja, det blev faktiskt så illa att vi struntade i digestifen på Le Bar Rouge och joggade hemåt istället.

Där vår lilla… och nu kommer den… humorn i den här posten… stjärna väntade!

One day…

16 januari 2010

Hectors närmsta vänner (rent geografiskt alltså)

16 januari 2010

Hector sover som om han vore ett barn

15 januari 2010

Vad drömmer han om?

Vad drömmer man om?

Själv drömde jag inatt att jag åkte på en svävande, raketdriven wakeboard över kanalsystemt i Ft Lauderdale. Troligtvis inspirerad av alla Back to the future referenser i Family Guy samt en del prat om att åka till Miami till hösten.

Men vad inspirerar Hector?

Den lilla blå tygmasken ovanför skötbordet? Smällarna från teven när vi tittade på Public Enemies? Ballongerna som mormor hängt upp i taket? Pappas rispiga haka? Mammas tröstande famn?

Och vad drömmer han?

Att en skäggig blå tygmask går bärsärk med dubbla chicago typewriters som skjuter skojiga ballonger? Och mamma som skrattar mjukt i bakgrunden?

Om detta vet vi intet.

Bastupremiär

14 januari 2010

Igår invigde vi Hector i bastubadandets ädla konst.

Vi tog det ganska lugnt med endast 75 grader och 50% luftfuktighet. Och Hector fick givetvis nöja sig med folköl.

Han tyckte det var underbart. Mycket av tiden tillbringade han i en balja på golvet, så jag tror att hans värmeexponering som max motsvarade en kvällsbris på Zanzibar. Men ändå. Karln har sisu.

Här njuter han en svalkande dusch tillsammans med mamma.

Strange observations

13 januari 2010

UFO outside Cornwall.

The ghost of Michael Jackson.

The smile of Hector.

Besök av det okända

12 januari 2010

Sent igår kväll bultade det på dörren. Det var en sådan där kväll då kylan går lie med nordanvinden, och inget levande lämnar hemmets trygga, centraluppvärmda famn.

Ändå öppnade vi.

Ingen där.

Jag såg mig om. Men nej, ingen. Bara månens likbleka ljus och en nästintill dånande vintertystnad.

Så jag drog igen dörren.

Men innan den stängdes helt dök en fot i springan. Och handtaget halkade ur min hand och dörren gled upp igen.

Jag stapplade bakåt genom hallen.

Vad i alla Moses böcker var det för något?!

”Finns det några snälla barn här?” utbrast varelsen.  ”Ja, jag blev lite sen i år, man kan inte lita på nissarna längre. De är så pubertalt nyckfulla i den där åldern… 700 år sisådär”.

Det var Tomten.

Såklart.

Tomten hade glömt Hector, sade Tomten. Nu hade ju inte Tomten det. Tomten hade redan hälsat på honom två gånger. En gång i Täby och en gång i Vaggeryd. Men om nu Tomten trodde att han glömt Hector så kör i vind. Man påminner inte Skatteverket om det där kontot i Schweiz, man påminner inte Försvarsmakten om man aldrig fått någon inkallelseorder, man påminner inte Tomten om att han redan varit här. Så Tomten fick en plats i soffan och sen fick hela familjen varsin julklapp. Ida fick en fin gris. Jocke fick Ordförande Maos liv i små medaljonger (köpta i Kina). Och Hector fick ett jättefint gosedjur i form av fiskrens.

Sen gick Tomten. För den här gången.

Fem minuter senare kom Ann-Sofi Halling på besök.

Det var också mycket trevligt.

Men mest gillade vi Tomten!

Lärdom #14: Efterskalvet

11 januari 2010

Man lär sig små saker varje dag.

Idag lärde jag mig att man inte behöver skynda sig att byta blöja när barnet har bajsat.

Det kan nämligen komma mer.

Innan man hunnit få på den nya blöjan.

Fit for life

11 januari 2010

Se så fräsch och i form den lille skurken ser ut!

Hur är det möjligt i detta Kung Bores land av sitta-inne-och-äta-chips-med-dipp-medan-det-faller-iskuber-från-himlen?

Jo, idag var Ida och Hector på deras första SATS Baby pass. En typisk lattemorsa 2010 grej. Men smart. Och nyttigt.

Salen var full av mammor med barn i matchande träningsoveraller. Desperate Housewifes i Nacka. Dessutom hade flertalet SUV-morsor någon sorts bilbarnstolsstång med hjul så man slipper bära bilbarnstolen (det är ju synd att slita ut sig med att lyfta tunga saker innan man ska lyfta tunga saker). Självklart skrek Hector som en galning hela vägen till träningen (precis som pappa brukar göra), men väl inne, när musiken kom på, blev han lugn – trots att det inte var Gullan Bornemark! Han gör små intellektuella framsteg varje dag minsann. I morgon ska vi prova Brahms. Och armhävningar.

Korkat

09 januari 2010

Häromdagen hyrde vi filmen The Children.

Den handlar typ om små barn som blir konstiga… eller snarare besatta… och ja, mördar allt och alla. Bland annat sina föräldrar.

Lite senare hade Junior en skrikattack. Jag lade honom som vanligt på magen. Han gallskrek. Fäktade med armar och ben. Kravlade på något sätt upp längs magen. Illröd i ansiktet. Ögonen uppspärrade. Munnen i ett förvridet skrik. De lite för långa naglarna borrade sig in i min hud. Uppåt. Över bröstet. Mot halsen. Uppe höjde han huvudet högre än han tidigare gjort. Stirrade på mig med oseende ögon.  Och gjorde sig redo för The Kill.

Vi måste hyra andra filmer.

Hos doktorn

07 januari 2010

Idag var en stor dag. Hector skulle på sitt första riktiga läkarbesök.

Nervöst så klart. För föräldrarna.

Dels har vi ju framstående sjukvårdspersonal i släkten, både på mammas och pappas sida. Dessutom sitter doktorstitelns skräckinjagande pondus i sedan såväl gamla Nils Poppe-filmer som Karl-Bertil Jonssons julafton. Såldes tvagade vi Junior extra noga i morse.

Ute var det minus 69 grader och snökaos.

Men bilen gick igång och tog oss till Nacka Sjukhus.

Efter en stund bland skrikande barn i väntrummet fick vi träffa den trevliga doktorn. Och hon var inte det minsta farlig. Tvärtom. Hon vred och vände och klämde och lyssnade. Och kunde konstatera att förutom att vara ett exemplariskt A-barn var han dessutom ovanligt stark i nacken för sin ålder. Jäkla tur med tanke på att vi kör trapetziuslyft 2 timmar varje morgon!

Vi frågade lite om vilka vaccin som krävs för att åka till Danmark, England, Dubai och Småland. Och sen åkte vi hem.

Junior somnade som en stock och sov vidare när vi bar in honom i värmen. Kanske drömde han om den snälla doktorn.

Baby sits in babysitter

07 januari 2010

Dessutom gör han den så kallade ”vågen”. Det intellektuellt enklaste av alla beteenden.

Barn och musik

07 januari 2010

En vanlig anledning till att man skaffar barn är för att man ska kunna utföra små experiment på dem.

Som det här:

Det sägs att om man spelar musik för barnet medan det ligger i magen kommer barnet känna igen musiken även efter födseln – och känna lugn och trygghet. Det vill säga, barnet kommer gilla den musik du spelar för det under fosterstadiet. Således spelade vi skivorna Achtung Baby och War med U2. Meantime med Helmet. Alive 2007 med Daft Punk. The Battle of Los Angeles med Rage Against The Machine. Och lite Slipknot.

Tiden gick och Hector föddes.

Och nu finns det bara en enda musik som kan ta honom ur de värsta gråtattackerna och försätta honom i transliknande lugn.

Vad? Vad?

Just det.

Gullan Bornemark.

Summering:

Tesen stämde alltså inte.

Och vi hoppas att han hittar nya favoriter när han väl börjar förstå texterna. Lars Winnerbäck till exempel.

Järla lab.

06 januari 2010

En vanlig anledning till att man skaffar barn är för att man ska kunna utföra små experiment på dem.

Som det här:

Det sägs att bebisar uppskattar skarpa färger och kontraster. (Det intresset försvinner med tiden varför alla i Stockholm går klädda i likadana svarta kläder.) Denna tes bestämde vi oss för att testa. På skötbordet. I badrummet. Under klinisk belysning. I ena försöket hade vi en skojig tygmask, i det andra en färglös hårborste. Allt annat lika.

Intresserad.

Mycket intresserad.

Helt ointresserad.

Summering:

Tesen stämde alltså.

I övrigt har vi idag gjort jättegod saltkola och köpt en baby-sitter.

Han ser konstig ut idag, Junior…

06 januari 2010

Kanske beror på att det är 17 minus ute.

En bra dag i Hectors liv

04 januari 2010

Allt som krävdes var tydligen gårdagens bloggpost – kanske det tydligaste exemplet hittills på att bloggar år 2010 de facto är en maktfaktor att räkna med (ja, om man bortser från alla urtrista politikerbloggar såklart).

I morse, efter att ha sovit med armen runt pappas arm på ett mycket gulligt sätt, vaknade Hector… och log sitt första leende. Inte en gång, inte två, utan tre gånger. Pappas öga fuktades. Båda två faktiskt.

Vi har läst i en bok att bebisar så ivrigt fortsätter att le helt enkelt för att ”det funkar”… det vill säga mamma och pappa blir alldeles fjamsiga och skrattar och beter sig som de vore på samma intellektuella plan som bebisen själv. Och det gillar bebisen. Därför skrattade vi på för fulla muggar. Ha ha, ha ha, ha ha – riktiga konsultskratt. Hector tittade på oss… konfunderat… och kräktes.

Senare under dagen gick mamma till en naprapat. Under tiden lallade pappa och Hector runt i naprapatens pole-dance lokal. Och för första gången i livet upptäckte Hector sig själv i spegeln. Denna gång spydde han inte.

Smiley!

03 januari 2010

Nej, Hector har inte lett ännu.

Det har däremot hans jämngamla vän Charlie gjort. Såklart.

Saxat från Familjeliv.se:

”För det mesta ler bebisar av misstag när de gör det första gången, förmodligen därför att de övar sina ansiktsmuskler, eller därför att de har väderspänning.”

Grattis Charlie! Du pruttade.

Ljuvlig & ljudlig

03 januari 2010

Unge herrns kolikskrik tycks ha övergått i något annat. Den samlade vetenskapen kring kolik känns dock något diffus. Men vi har tagit fasta på att kolikskrik ofta följs åt av högrött ansikte, ihopkrypning följt av utsträckning, samtidigt som ben och armar arbetar friskt, samt att skriken liksom inte låter sig stoppas av något (napp, bröst, munkavel etc). De flesta av dessa symptom har upphört. Han fäktar fortfarande hej vilt, men det får väl snarast ses som ett sundhetstecken.

Men han ger fortfarande uttryck för någon form av missnöje. Med kraft.

Och den enda trösten tycks vara bröstet. Och närhet.

Här sitter han tryggt i mammas Baby Björn-famn medan laxgrytan puttrar på spisen nedanför (inte rakt nedanför).

Visst är han ljuvlig?

Premiär!

03 januari 2010

Idag lade Hector sina allra första små bajskorvar i blöjan.

Bara ett riktigt underbarn kan ha fast avföring vid 6 veckors ålder!

Lugnet före stormen

03 januari 2010

Det finns inget så fridfullt som att ligga och titta på när Junior sover.

Kanske har det bitvis med kontraster att göra.

2010? Gäsp.

03 januari 2010

1-års kalas

03 januari 2010

En av Hectors tjejkompisar fyllde 1 år på nyårsdagen. Ja, förra året åkte Per och Anette genom fyrverkerier och granater till BB och på årets första dag föddes Alice. Nu fyllde hon således 1 och Hector var bjuden.

Döm om hans förvåning när han själv fick paket.

Tack Katta och Peter Lakowitz!

Nyårsafton

03 januari 2010

Hectors första nyårasfton firades i Hanna och Henriks nyinköpta slott i Saltsjöbaden.

Mamma var fin som en smaragd.

Pappa blev full som ett badkar. Men det var inte hans fel. Utan Henriks. Förutom massor av Champagne, goda viner, konjak och gin tonic fanns det en källare. Och i källaren, bakom en pansardörr med litet titthål, en vinkällare. Ett emergency room. Där Henrik gömt snaps. När stojet och stimmet blev oss övermäktigt flydde vi ned till vinkällaren. Och tog oss en snaps. Stojet blev oss övermäktigt flera gånger, både under 2009 och långt in i 2010. Att man aldrig lär sig.

Hector skötte sig hyfsat för att vara lite drygt 1 månad gammal.

Han tillbringade dock halva middagen på pappas axel. Förmodligen magont. Eller mariga funderingar kring nyårslöften.

Far & son.

Mor & son.

David Lynch.

Harald fyrar av.

Värdparet.