En lång natts färd mot dag, del 1

Idag, fredagen den 20 november 2009 klockan 08.25 föddes vår son.

3350 gram smålandsgöteborgare. 50 centimeter vackert geni.

Han har inget namn än.

Men det kommer.

Eller, vi vet ett namn helt bestämt.

Sen vill vi ha två till. För rytmikens skull.

Och för att ”kärt barn har många namn”. Kanske ska vi satsa på ännu fler?

Men vi börjar i går.

Torsdag.
Vilken dag…

Först en något… turbulent Ida.

Upprörd över allt, inte minst och med all rätta över att jag ska på Spinngalan på kvällen.

(Spinngalan är något så upphetsande som PR-branschens branschfest med prisutdelning till de som… gäsp… gjort bäst PR-aktiviteter under året. Nåja. Vi var nominerade, därför gick vi.)
Idas Eriksgata av hormonrus slutar klockan 17 vid biografen i Sickla… där batteriet på bilen laddar ur.
På en Lexus, vald till ”världens bästa bil” 7 år i rad…
Så frustrerat lämnar Ida bilen där och åker hem med buss.

Under tiden beger jag och mina kolleger oss till Berns salonger och Spinngalan.

Petra Mede är konferencier.

En massa kontorsarbetare i tjockbågade glasögon, skägg och svarta kavajer ”minglar”.

En gång om året får vi känna oss lite Hollywood.

Det låter som jag raljerar, men det är värdefullt.

Så, precis när förrättsvinet hällts upp, ett sms:
“Jag tror vattnet har gått.”

Jag ut som ett skott och ringer.
Musiken drar igång i salen.
Jodå, vattnet har gått.
Och BB säger, kom in.

Så jag ut och ned till garderoben.
Där jag upptäcker att garderobsbrickan är borta.
Kanon.

Lugn och fin nu.
“He he, vattnet har gått hemma, säger jag till flickan i garderoben. Ja, på min sambo alltså. Inte något läckage i rören. Eller… Ja….”
Hon får något i blicken och hjälper mig högst aktivt att leta efter mina ytterkläder (en svart trenchcoat med halsduk – kanske den vanligaste ytterklädseln i kontorsstockholm)

Men mirakulöst nog hittar hon rätt direkt.

Så taxi hem. Trafikstockning. Jag äter upp mina naglar.

Hemma.
Packar snabbt grejerna.

Ny taxi.
Ned till bilen i Sickla. Som står krångligt parkerad och det visar sig att taxin har batteriet helt omöjligt placerat. Allt känns plötsligt hopplöst i regnet. Precis när vi ska ge upp och ta taxi hela vägen till Danderyd kommer ett skägg åkande, glatt vinkande.

Bakom skägget är Fredrik, min trevliga klasskamrat.
Han har en Audi. Och brum! Lexusen går igång. Frid och fröjd.

Upp till BB Stockholm. Fantastiskt snyggt och trevligt.
Sladdar på. Kurvor hit och dit.
Men det visar sig att ja, vattnet har gått.
Men nej, det är inte dags än.

Varpå vi blir hemskickade.

23.15 är vi hemma igen.
Och det enda vi vet är att har han inte kravlat ut inom 48 timmar sätts det igång…

Spännande va? Forts följer.

Ett svar to “En lång natts färd mot dag, del 1”

  1. ylva Says:

    vi sitter hör och tittar på fotot här, på fb och mobilen. Han är så fin. och liiten. vi längtar efter att få träffa er och er lille son, det här är en mycket efterlängtad liten person. Inte minst av Poppi🙂 kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: