På ”gymnastiken” leker vi alltid en avslutningslek. Den går ut på att man står i en ring runt en fallskärm (!!! – när jag var liten var man glad om gymnastiksalen hade ribbstol, språngbräda, rep och en sadistisk och livstrött gympalärare) och på ett, två, tre sträcker man sig upp så den blir till ett ballongberg och sen kliver man in under den och låter den kollapsa runt oss allihop.
Alla barn skrattar. Alla vuxna skrattar.
Ibland undrar jag var det är som är så roligt.
